Ungern / Hungary

 Länk till Visegrad / link to visegrad

 
Lite om Elisabeth  

Lilla jag, Babi, född 1954 i Visegrad Ungern. På kortet är jag 2 ½ år

 

 A little bit of Elisabeth

Me, Babi , born 1954 in Visegrad Hungary.

On the picture, I am 2 ½ years old.

Mormor och morfars Schwarts hus i Visegrad.

Min bror Otto och jag bodde hos mormor och morfar när våra föräldrar var fängslade under revolutionen 1956. 

  

 Grandma and grandpa Schwarts place in Visegrad.

My brother Otto and I lived by our grandparents during the time our parents were prisoned during the revolution 1956.
 

Mina föräldrar flydde tidigt en morgon med mig till Österrike. Min bror var sjuk så han fick lämnas kvar hos mormor och morfar. När mor och far försökte få ut Otto ur Ungern, för att återförenas med övriga familjen i Sverige var det svårt. Vi fick vänta många år på han. Vi var och hälsade på för första gången 1973, då gjorde min bror militärtjänst på 2 år. Han  fick särskild permission, för hans syster var på besök. Dagen då jag skulle träffa han igen efter så många år, berättade mormor och morfar att han hade suttit vid fönstret i över en vecka efter att vi flydde och frågat efter sin lilla syster. 1976 fick han lämna Ungern och flyttade hem till mina föräldrar innan han skaffade eget.

Tyvärr dog han i cancer när han var 42 år 1994. Saknaden finns alltid här. Ibland intensivare andra gånger mer som ett minne.

Our parentes flee early one morning with me to Austria. My brother was ill so he was left behind with my grandma and grandpa. Later my parents tried to get Otto out of Hungaria, to be reunited with the family in Sweden, it was very difficult. We had to wait several years for him.. In 1973 we paid them a visit for the first time. My brother was doing his military services for two years.. He´s got a special leave because his sister was there for a visit. The day a should meet him again my grandparents told me he was sitting by the window over one week after our escape and asking for his kid sister. 1976 he was permitted to leave Hungary and moved in with our parents before he got his own living.

Tragic he died in cancer 1994, 42 years old. I will always miss him. Sometimes more intensive than a memory.

 
Dominikanska republiken  1957 - 1960 Dominikanska republiken  1957 - 1960
Då har man i sitt unga liv hamnat i ett land med sol och värme. Vi lämnade Österrike och flyttade till Dominikanska republiken 1958

Jag kan fortfarande känna dofter från detta land och längtan efter Mango.  Det växte ett mango träd utanför våran Bungalow. När dofterna kommer över mig går jag ner till affären och känner i bästa fall hur dom doftar, köper sällan någon för jag blir bara besviken på smaken. Den stämmer inte med mina, minnes doft och smaklökar.

 

 

Mor och far/ Moter and father

 

Then you have, in your young life landed in a country with sun and warmth. We left Austria 1958 and moved to Dominika republik. 

I can still feel the scent from this land and a longing for mango. There was a mangotree outside our bungalow. When I feel the scent I will go down to the local shop and feel the scent. I seldom buy it, I will always be disappointed on the taste. It doesn´t match the taste of my memories.

 
Min bror Ernesto är född här. En liten kille som var sjuk av sig ända tills mina föräldrar tog han till en Kines som stängde in sig och utförde akupunktur på Ernesto. I bland undrar jag om inte jag skulle behövt akupunkturen bättre för han kan äta som en häst och är mager, jag som älskar mat är inte mager. Det kanske är meningen att jag ska ha mina former..

 

 

 

  My brother Ernesto is born here. A small guy who always was ill until my parents took him to an old chinese. They locked themselves up and performed akupunktur on Ernesto.

Sometimes I think I could use akupunktur better than him because he can eat like a mule and still be skinny. I love food and is not skinny. I my be supposed to have my curves.
Min mamma Maria säger att jag var väldigt petig med mina kläder varje gång jag fick en liten fläck på kläderna så skulle jag byta om.  Även om den var så obetydlig att den knappt syntes. Pappa Ernst ler fortfarande åt detta.  Mor fick ofta tvätta och det var inget av hennes stora nöjen. Vem kan tro att en sådan söt unge kan vara så besvärlig?

 

My mother Maria says I was really finicky with my clothes. Every time there was a spot I had to change clothes. Even if it was so small you could hardley notice it.My father Ernst still smiles at this thought. Mother had to do the washes very often and it was NOT her biggest interest. Who can believe that such a cute kid could be such troublesome.

 
Sverige 1961-    Sweden 1961
På väg igen, tillbaka till Europa 1960 Tillbringade ett antal månader i Österrike innan vi får vidare. Mor ville till Canada och Far till Sverige

 

 

 

  On the road again, back to Europa in 1960We spend some months in Austria before we went by. Mother wanted to go to Canada and father wanted to go to Sweden.
Då var man i ett nytt land med nya seder och en massa konstiga människor som inte pratar samma språk som jag. ( Ungerska och Spanska). Minns att det första tiden innan skolan var bra, träffade människor som var intresserade och förstående. Själv undrade jag när skolan börjar, längtade till att få börja lära mig en massa nytt,  när det var dags att börja så tog jag på mig ordentligt med kläder för det var ju vinter och då skulle det vara kallt och snöa. Mina första skolår är ett sorgligt minne med oförstående vuxna och en del lika oförstående klass "kamrater"  Det första åren var det en pina att ta sig till skolan, åkte tåg till skolan. Jag ville inte vara där, minns fortfarande hur det kändes att komma hem till mor och far med trasiga kläder, förklara att det var några som knuffade in mig i en taggtrådsrulle eller när jag inte fick lämna klassrummet för fröken för det bara vara några minuter kvar på lektionen, fast jag bad om det flera gånger för jag mådde så illa, slutade med att jag spydde i klassrummet och fick en örfil för att jag gjort det, samt fick städa upp efter mig.  Det värsta var nog att jag blev förnedrad för något som jag var oskyldig till och missade tåget hem, pappa blev orolig när jag inte kom hem, han tog sig till stationen, där satt en liten vilsen tös. Flyttade strax innan sommarlovet till annan ort. Frökens sista ord var, det är tur du ska flytta dj, ungjä... för skulle du vara kvar skulle jag se till att du inte fick börja i tvåan. 

 

 

 

   A new country with new strange people and strange customs and they don´t speak the same language as I do. I only spoke Hungarian and Spanish. I remeber that the first time before school was good, met some people that was interested and understanding. Me, I was thinking when I was in school, longing to learn a lot of new things. When the time came, I put on some good clothing (It was winter and was supposed to be cold and a lot of snow). My first years in school is a sad memory of thoughtless grownups and thoughtless children. The first year in school was a real pain. Went to school by train. Didn´t want to be there, still remebers how it felt to come home to mother and father with torn clothes, explaining for them that a couple of kids had pushed me into some barbewire. At one time I asked my teacher if I could leave the room. It was just a couple of minutes ramaining. I felt really sick and asked several times. It ended with me throwing up in the classroom. I got a thick ear and had to clean up it all by myself. The worst of it all was the humiliation for something I could not help and I missed my train back home. My father was worried when I didn´t come home so he went to the trainstation. There was a tired and lost little girl. We moved on shortley after this episode, just before the summerholidays. My teachers last words was .. I`m glad youre moving on you bastard, If you should stay I make sure you wouldn´t make it to the second grade.
Man lär sig fort vilka vägar man ska undvika för att inte synas, vilka man kan se i ögonen utan att något negativt händer.

Kom till en annan skola i där jag fick en underbar fröken och bra kamrater, här lossnade språket och läsandet började, visst det tog tid att bokstavera. Det blev mest att ljuda sig fram så jag förlorade hela tiden i bokstaverings tävlingarna, men det gjorde inget sa dom andra, så då gjorde det inget.

Den bästa skolan som jag gått i var Sjömarken. Underbar fröken som verkligen engagerade sig i alla eleverna. Hon fanns där som en trygghet, hände aldrig något negativt som jag kan minnas, tyvärr flyttade vi igen, så det var dags för nästa skola. Så har det varit, mor och far flyttade mycket på grund av jobb och karriär, så det blev en hel del skolor.

Bestämde tidigt i mitt liv att inte flytta runt för mina barns skull.  Dom skulle inte behöva flytta och börja om hela tiden. 

 

Ernesto och jag / Ernesto and I

 I

Jag familjens Clown /  I the family clown 1966,

   You quickly learn wich ways to avoid if you wishes to be unseen. Who you can look into the eyes and nothing negative happens.

Arrived in a different school. I got a wonderful teacher and good friends. The language came too me and the reading started. Of course, it took some time to spell my way through. Mostly I sonded and always lost the competitions in spelling. But when nobody cared it didn´t matter.  

My best school I ever visit was Sjömarken. A wonderful teacher who really cared about the pupils. I felt safe, there was never a negative moment. Unfortunately we moved on and then it was time for the next school. It have always been like that. Mother and father moved a lot because of work and career. There was A LOT OF schools. 

Decided early in my life that I should NOT move around for the care of my children. They were not supposed to move and start all over again.
Som Vuxen As a grown up  
Min älskling, som jag värdesätter mest av allt. Han är omtänksam och fylld av kärlek till mig. Ger av sig själv och får mig att må bra. Vilken tur man har, att på äldre dar, finna en sådan skatt. Fyller mina dagar med skratt och glädje.

 

 My love, who I appreciate most of all. He is full of love for me and very considerate. He givs me a lot and makes me feel good. Such luck it is, in my late years. to find such a treasure. Fills my day with joy and laughter.

 

About us