Kåserier/ Causerie  

Här kommer en ny sida med små kåserier, som vi båda och några till har skrivit.

Lille mormor!

Mormor satt vid köksbordet och åt middag. Plötsligt hörde hon ett underligt ljud. Hon gick för att kolla vad det var som lät. Det lät som om det kom ifrån sovrummet. Då fick hon se att det var jätte stökigt i sovrummet. Hon undra vad det var. Hon ropade på hjälp. Hon gick för att kolla under sängen. Men när hon var halvvägs började hon krympa. Hon skrek allt vad hon kunde!! Sen när hon gick ut på stan hade alla hört det som hänt. Så de börja kalla henne lille mormor!!           

Av: Jaqueline (barnbarn) och Maja(klasskamrat)

 

   

Kattbesök

Steget mellan de olika ytterligheterna är ibland väldigt kort. Detta fasansfulla dygn jag nu skall berätta om, vill jag inte uppleva igen. Det hela började i Sala.

Var på besök hemma hos Longmorns senaste fästmö. Deras gemensamma barn hade hunnit bli 5 veckor. Sötare kvintett fick man verkligen leta efter. Det blev en hel del katt gullande, fikande och ännu mer gullande innan kosan styrdes hemåt igen. Nästa fästmö skulle komma på besök.

Så kom den vackra damen. En helt underbar liten sköldpadda, med mycket vitt och underbara ögon. Longmorn blåste upp sig och såg verkligen intresserad ut. De eskorterades till kärleksrummet där mjuka dynor, härlig trasmatta med bra fäste i och en delikat middag väntade. Det var bara de levande ljusen och vinet som saknades. Fulla katter är som bekant odrägliga och brinnande katter luktar mycket illa, så jag avstod från de sistnämnda attiraljerna.

De två turturduvorna fann varandra med en gång. Inga illvrål och hjärtskärande skrik direkt, men allt verkade fungera enligt planerna. Det är ju inte bara människorna som måste genomgå en massa ritualer innan det barkar sta.

Tidigt på morgonen vaknade jag av att Longmorn satt och lät på ett speciellt sätt. Det var korta mjau, mjau. Oftast betyder det att husse varit slarvig med att fylla matskålen ordentligt på kvällen, så att den i det närmaste är tom på morgonen. Kan även betyda att nu dj….r är det dags för lite gos. Katterna fick vänta lite eftersom den yngre generationen hade skoltaxi att passa.

På väg till bilen upptäckte jag Longmorn på den yttre fönsterbrädan (2:a våningen). Suck, vilket elände. Hoppas han inte ramlar ner, var min första tanke. Taxin anlände och jag stormade tillbaka in, sprang upp för trapporna (tillhör inte vanligheterna kan jag tillägga). Väl inne i rummet var det något som inte stämde. Där fanns bara en katt. Jag bar mig mycket underligt åt. Irrade runt i rummet, lyfte på kuddar, tittade i bokhyllan och bakom böcker.

Kattfröken var borta. Hon hade rymt ut genom fönstret, ner via en spaljé och ut i tomma intet. PANIK

Ut och letade runt husen. Tittade i buskar och ropade. Ingen katt, sprang in och ringde till ägaren. Där fick jag i alla fall lugnande ord. Hon springer aldrig långt. Hon är inte van att gå fritt.

Efter en timme, anlände kattens husse. Nu var vi fler som började leta. Lisan tröstade per telefon, hon är säkert i närheten. Drygt tre timmar senare, gata upp och gata ner, buske in och buske ut, ringde det på mobilen. Katten var återfunnen. Hon låg och tryckte i en buske, ca 30 meter från huset.

Lyckan var fullständig. De två älskande återbördades till kärleksnästet och alla inblandade drog en lättnadens suck.

Björn

 

 

Vad som kan hända med kattungar i familjen.

Lördag. Äntligen helg, lite frukost sen dammsugning. Resten av dagen ska ägnas åt bakning och vila, planerat och klart, trodde jag.

När katterna väl var utfodrade och lådan sanerad, var det dags att vila och avnjuta en god frukost framför tvn.

Plötsligt hörs det  ett hiskligt oväsen från andra delen av lägenheten. Låter minst som nu har det gamla glas skåpet rasat.

In kommer ett streck farande med blixtens hastighet. Världsrekord genom vardags rummet och in i sovrummet för att försvinna under sängen.

Jag suckar tungt, vågar mig knappt ut ur rummet, inför fasan för att se vad som hänt.

Glas skåpet står där den ska. fast bordet är i köket är totalt rensat. Tomt. Allt ligger på golvet, den lilla duken, kexburken är tom, kexen flyter i blomvattnet, vasen i antal bitar och blomstren har sett bättre dagar, bara att kassera.

Vatten överallt på parketten (vi har parkett i köket) och en tungt suckande matte, som tänker inte så vackra tankar om denna lilla söta odåga till katt.

En liten fröken som ska vara överallt, jämt och ständigt, men det hör väl till utvecklingen. Efter ett tag är det röjt och ordning ställt igen. Friden har lagt sig, ungarna vilar och verkar må bra, bara matte som tappat all lust att baka. sen får vi se hur det blir med dagens vila.

Pratade med Björn som fick sig ett gott skratt över tilltaget.

Efter denna upplevelse tog jag en promenad. När jag kommer innanför dörren så  kommer alla fem ungarna i rad och sätter sig i hallen och tittar på mig med en förnärmad blick. var har du varit? Vi är sugna på lite gott käk, stå inte och söla, rappa på matte .

Då känns det skönt att komma hem igen, känna att man är saknad och har ett värde som människa för sina katter. Även om det bara är för servisens skull.

Lisan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar katter- jag är nog knäpp

Tidigt en solig vårmorgon kommer husse hem från ännu ett nattpass i fabriken. Allt är stilla. Te görs i ordning och smörgåsar breds för en lugn frukost innan John Blund kommer på besök.

I det mjuka solljuset njuter husse sin stilla frukost. Alla katterna sover på olika platser i hela huset.

Husse konstaterar lugnt, att katterna börjat fälla igen när han betraktar smörgåsens luddiga undersida. Lite skräp rensar magen, mycket blir man mätt av.

Han suckar tungt och undrar hur det kommer sig att det blev så många katter till sist. Samtidigt betraktar han de fyra bebbarna som sover tätt ihop på en filt i ena hörnet. Där ligger svaret, de är ju egentligen helt oemotståndliga.

När frukosten klarats av återstår bara en skön dusch innan mötet med John Blund.

Verkar vara lite dåligt tryck i vattnet idag men det visar sig att det hela beror på att det kommer vatten ur 14 hål istället för ur munstycket. Suck, dessa katter. Att det skall vara så gott med duschslang. Det blir tredje slangen på två veckor.

Väl färdig i duschen går husse runt och plockar lite. Struntar i fru Johansson mitt emot. Hon kan gått få slag, av att se en naken man igen. Sist ringde hon polisen för att man gick naken i sitt eget hem på tredje våningen.

Han stannar till av en plötslig smärta i foten. AAAJJJ. En trasig leksak sitter inkilad mellan tårna och har rispat upp ett litet sår. Ävla bebbar som biter sönder allt och sedan bara släpper det, där man skall gå.

Han sätter sig ner på huk och begrundar leksaken. Som en blixt från en klar himmel kommer avgrundssmärtan.

Husse har i sitt förvirrade tillstånd inte sett att bebbarna vaknat.  En av dom har just upptäckt en ny leksak som husse har med sig.

Rätt gissat – nu blir det bollspel. 10 klor borrar sig in i den ömtåliga ”detaljen” varpå husse kastar sig framåt och slår huvudet i fönsterbrädan. Helt utslagen och omtöcknad ligger husse och undrar över vad som hände. Smärtan mellan benen har släppt lite, det återstår bara ett svidande från risporna.

Huvudet dunkar när han släpar sig tillbaka till köket för att ta en tablett. Lika bra att lägga sig direkt innan fler monster vaknar. Han kryper ner mellan sina svala lakan. Sömnen närmar sig snabbt när en välbekant lukt når näsborrarna.

F!!!!!!!N, vla katt. Hankatts pink i sängen. Bara att vakna igen, upp och bädda rent, stänga sovrumsdörren och krypa ner i soffan istället.

Då börjar givetvis racet. Alla katterna har vaknat av ståhejet. Nu vill vi ha mat skriker snart alla. Efter det brukar det bli full fart. Herre på täppan i soffan är en kul lek, husse får vara hinder. Efter det blir det långlopp runt lägenheten och längs väggarna.

Husse tar på sig morgonrocken, tar med kudden och går ut och lägger sig i bilen. (Som han brukade göra, numera får husse sova i lugn och ro)

Björn

 

 

 

Kinna 14 oktober 2005

Hej!

Gisella heter jag och jag har en toppenidé!

Som trebarnsmamma med begränsad fritid har jag hittat mitt kall. I mitten av oktober började jag läsa till min jägarexamen. Vad finns det som kan få en mamma att hitta friden i det vardagliga som barn, jobb och otaliga hemsysslor? För mig? Skogen! Jakten har sin del i det hela, men det är inte bara det som är tjusningen med detta.

Min idé är att kåsera om min jägarutbildning som den kvinna jag är. Tankar om jakten och skogen parallellt med vardagen. Utbildningen beräknas att hålla på till juni 2006.

T.ex.

 Tisdagen den 18 oktober Kl. 17.50

 Ok, tar ett djupt andetag. Öppnar dörren. Bara jag här? Hör någon pratar i telefon, undrar om det är läraren?

Måste vara rätt dag eller? Efter fem minuter avslutas telefonsamtalet. Det är dataläraren som ska ha kurs parallellt med oss. Jodå, visst är det jägarkurs idag. Gött! Har varit tillräckligt nervös idag inför detta. Visserligen har jag inte hunnit tänka alldeles för mycket på det då jag gick från handling till anmälan till kurs inom en vecka.

Nu börjar det droppa in några killar. Undrar om det kommer någon mer tjej? Skulle vara skitkul! Klockan närmar sig 18.30. Summan blir 8 killar och jag. Japp! Så blir det.

Vi hälsar och presenterar oss. Nu kom det viktigaste, varför är vi här? Jag visste frågan skulle komma och jag har förberett för detta. –” Jag är inte ute för att skjuta och döda utan för att få komma ut i naturen”. Hm… Svaret blev – ”Jag vill känna lugnet i skogen, känna spänningen när viltet kommer springande, att få vara delaktig i naturens fauna”.

 Visserligen så vill jag fortsätta att laga dessa otroligt goda viltgrytor. Skillnaden blir att jag nu kommer att vara med från början.

Vad säger barnen?

Barnen är överförtjusta. - Mamma får vi älggryta idag?! Lugn, det är först nästa höst jag får gå ut och jaga, och det är inte säkert att jag får skjuta älg. Tilläggas ska göras att min sambo jagar så, barnen är redan välbekant med viltkött. Och de älskar det.

Kompisarna

Mina kompisar undrar - Ska du skjuta Bambi nu då? Rådjur som är så fina! För det första så var Bambi inte ett rådjur utan en dovhjort. För det andra så har mina grytor alltid smakat deras munnar, så vad är skillnaden? Att jag som trebarnsmor inte har någon som helst medlidande i kroppen! Det kanske är just det jag har. Med tanke på sjukdomar som t.ex skabb på räv.

Nog om moral! Detta är mitt kall, min fritidssyssla.

Alla väljer sina vägar att gå. Jag har valt min.

 

Diana-jaktgudinnan.

 

Home/ till förstasidan