Det är 2,5
månad tills blåsipporna blommar/ It´s 2,5 months
left before the anemones bloom.
| Veckodagbok för januari 2010 |
|
|
Månadens födelsedag: Grattis till Eliott som blev 7 år den 23/1 |
| Vecka 04 | Dagboken | Home/ till förstasidan |
| Grattade Eliott som blev 7 år den 23 januari. Tog en runda i Kinnaby träffade lite folk vi känner och blev uppdaterade. Barnbarnen växer så det knakar. Barnens gamla leksaker kommer till användning Molly spelade små trudelutter för oss. Mickes mustacher åkte av och han såg riktigt stilig ut efteråt. Det blev en del bus och fika. Hemåt igen Björn ska jobba och Lisan ska till läkaren. ses snart igen. | Congratulated Eliott who turned 7 years at the 23rd of January. Went for a walk in Kinna village, met some people we know and was updated. Grandchildren grows a lot. Childrens old toys get used again. Molly played some tunes for us. Mikaels moustache was shaved of so he looked real handsome. A lot of fuzzing and coffee. Then it was home again. Björn is going to work and Lisan have an appointment with the doctors. We will see them again soon. |
  
|
|
|
| Begravning för Lisans pappa Ernst. En vacker och stillsam katolsk begravning. Barnbarnsbarnen Jaqueline och Alexandra sjöng och deras pappa Gunnemar spelade. Efteråt samlades alla i Wasastan och det blev en fin avslutning på dagen. | Funeral for Lisans father Ernst. A fine and tranquil catholic cermony. Great grandchildren Jaqueline and Alexandra sang and their father Gunnemar played. Afterwards all gathered in Wasastan for a nice ending of the day. |
     |
|
|
| Vecka 03 | Dagboken | Home/ till förstasidan |
| Jag (Lisan) tror jag har kommit till senistaidiet minns f inte vad Björn svarar. Minns saker från förr, jag som inte minns något annars, det är ett klart tecken på senilitet eller? Inget fel på minnet, det är mer som så att det som är onödigt läggs så långt in så det tas bara fram i yttersta nödfall. Medan Björn kan ta fram allt onödigt vetande på ett kick. Så olika man kan vara och det är ju tur annars skulle det vara tråkigt. |
Liten otydlig bild på senaste måleriet An indistinct picture of Lisans latest painting |
I (Lisan) think I am turning senile. Can´t remeber what Björns answering me. Remebers things from long time ago so that is a sign of senility or ? Nothing wrong with my memory. All unnecessay memories are stored away deep inside for emergency. Nothing wrong with that but Björn remembers everything unnecessay at once. How different we are and thats good because if everyone were alike it would be very dull. |
  
|
| Vecka 02 | Dagboken | Home/ till förstasidan |
| Björn har fått ett kortvarigt jobb på Gunnebo i Mora. Dom har sagt upp alla till den sista juni. Björn ska jobba denna månaden och nästa. Veckan har gått sakta framåt inte mycket som har hänt. Lisan har kört bil nästan ända till Mora det går framåt med hennes armar. |
 |
Björn have got a short job in the old place in Mora. The factory is closing down on the last of June. Björn will work this month and all February. Week have passed slowly. Nothing of importance have happened. Lisan drove the car to Mora. Her arms are starting to work alright again. |
| Vecka 01 | Dagboken | Home/ till förstasidan |
| Tog vägen över Möndal hem. Lisans lille bror Ernesto med familj var hos hennes mor så vi blev där ett tag. Innan dess var vi bjudna till Peter och Emma(Lisan är moster till P) Emmas trevlga föräldrar (våra vänner)kom också. Resan hem kändes lång mest pga. att det var mörkt och vi kände oss ur gängorna. Väl hemma var det som att komma till nordpolen här är så kallt fortfarande runt -27. Visst är det finnt med snö och solsken men mellan varven längtar man till sommaren, inte för att den alltid är varm mer för att det är sommar. Äntligen kan Lisan måla lite och det känns skönt att fingrarna fungerar. | We took the road by Mölndal on the way home. Lisans younger brother Ernesto was there with his family. We stayed for a while longer. After the visit we were invited to Peter and Emma (Lisan is P:s aunt). Emmas nice parents (our friends) were visiting too. The road home felt very long. We were down and it was dark outside. At home it was like entering the north pole. It was very cold, -27. Shure it´s nice with snow and sunshine but every now and then you long for summer. Not just because it´s warmer, but it is summer. At last Lisan can paint a little again, it´s comfortable to know that fingers are working as they should. |
